För en landskapspark med plats för alla
Alvendal förstår tyvärr inte frågan
DEBATT | Staden och arkitekturen
Publicerad SvD: 25 maj 2009, 09.36. Senast ändrad: 25 maj 2009, 14.35
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2944797.svd
PRIORITERING Staden och arkitekturen syftar med nödvändighet till helt olika saker. Politikerna måste välja vad som är viktigast, men då måste de ha förstått frågeställningen, skriver Johan Johansson.
Konflikten mellan borgarrådet Kristina Alvendal och Stockholms stadsmuseum belyser åtminstone två principiellt intressanta frågeställningar: relationen mellan staden och arkitekturen, samt relationen mellan kommunalpolitiker och deras fackförvaltningar.
Bakgrunden är i korthet att Stadsmuseet nyligen har klassificerat Trygg-Hansas byggnader på Kungsholmen som ”blå”, vilket innebär att de har bedömts ha ett kulturhistoriskt värde som motsvarar fordringarna för byggnadsminne i kulturminneslagen. Ungefär samtidigt presenterades ett förslag som innebär att en av byggnaderna ska rivas och ersättas av en betydligt större volym.
Staden som helhet har allt att vinna på att det byggs mer inom fastigheten, att så mycket som möjligt av tomtmarken bebyggs, så att nya lokaler görs tillgängliga där stadens olika verksamheter kan inrätta sig. Så betraktat spelar det ingen roll hur byggnaderna ser ut, och den största svagheten i de skisser som presenterats är att de visar en jämförelsevis liten ny byggnadsvolym: det skulle vara möjligt att bygga mer än i det förslag som nu föreligger.
Å andra sidan är Trygg-Hansakomplexet en arkitektoniskt mycket väl genomarbetad anläggning, som – om den får stå kvar utan om- och tillbyggnader – redan inom något decennium kommer att ses som lika konst- och kulturhistoriskt intressant som Konserthuset eller Tändstickspalatset, och ingen kommer då att vilja eller våga röra byggnaderna.
Detta har ingenting att göra med vad någon enskild individ idag uppfattar som ”fult” eller ”vackert”, och det är därför det finns fackförvaltningar som Stadsmuseet, som har till uppgift att göra professionella bedömningar.
Kristina Alvendal säger emellertid att hon inte förstår hur Trygg-Hansahuset kan ges samma klassning som Stockholms slott, och att hon anser att Stadsmuseet härigenom har dömt ut sig själva. Det är ett anmärkningsvärt uttalande på flera sätt. Att Alvendals egen okunnighet om vad Stadsmuseets klassningar innebär och vad de grundas på skulle vara ett relevant argument mot ett bevarande är mycket svårt att se, och det förefaller osannolikt att just Alvendal skulle vara mer lämpad att göra konst- och kulturhistoriska värderingar än Stadsmuseets personal. Att bedöma byggnaders värde handlar inte om personlig smak.
Politiker är inte experter, och de har därför allt att vinna på att lyssna på de sakkunniga som finns inom kommunens förvaltningar, särskilt när de själva inte förstår frågeställningen. Sedan kan de naturligtvis välja att prioritera annat än de kulturhistoriska och arkitektoniska värdena när de fattar beslut om ärendet, till exempel stadens utveckling.
Stad, eller urbanitet, handlar om addition, täthet och föränderlighet, och ju fler olikheter som kan komma nära varandra, ju mer byggnadsvolym som kan skapas, ju fler möjligheter som hålls öppna för framtiden, desto bättre. Arkitektur, eller byggnadskonst, handlar om det motsatta, reduktion, renodling och permanens. Ju mer renodlad och definitiv en byggnad är, ju mindre den förändras, desto bättre. Staden och arkitekturen syftar med nödvändighet till helt olika saker.
I linje med ovanstående resonemang är den valhänt formade tillbyggnad som har föreslagits katastrofal ur ett arkitektoniskt perspektiv, men välkommen utifrån stadens perspektiv. Politikerna är helt enkelt tvungna att välja vad som är viktigast, stad eller arkitektur. Men då måste de först ha förstått frågeställningen. Tyvärr finns det än så länge ingenting som tyder på att Kristina Alvendal har gjort det.
Johan Johansson är arkitekt och var tidigare redaktör för arkitekturtidskriften Mama.
Publicerad SvD: 25 maj 2009, 09.36. Senast ändrad: 25 maj 2009, 14.35
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2944797.svd
PRIORITERING Staden och arkitekturen syftar med nödvändighet till helt olika saker. Politikerna måste välja vad som är viktigast, men då måste de ha förstått frågeställningen, skriver Johan Johansson.
Konflikten mellan borgarrådet Kristina Alvendal och Stockholms stadsmuseum belyser åtminstone två principiellt intressanta frågeställningar: relationen mellan staden och arkitekturen, samt relationen mellan kommunalpolitiker och deras fackförvaltningar.
Bakgrunden är i korthet att Stadsmuseet nyligen har klassificerat Trygg-Hansas byggnader på Kungsholmen som ”blå”, vilket innebär att de har bedömts ha ett kulturhistoriskt värde som motsvarar fordringarna för byggnadsminne i kulturminneslagen. Ungefär samtidigt presenterades ett förslag som innebär att en av byggnaderna ska rivas och ersättas av en betydligt större volym.
Staden som helhet har allt att vinna på att det byggs mer inom fastigheten, att så mycket som möjligt av tomtmarken bebyggs, så att nya lokaler görs tillgängliga där stadens olika verksamheter kan inrätta sig. Så betraktat spelar det ingen roll hur byggnaderna ser ut, och den största svagheten i de skisser som presenterats är att de visar en jämförelsevis liten ny byggnadsvolym: det skulle vara möjligt att bygga mer än i det förslag som nu föreligger.
Å andra sidan är Trygg-Hansakomplexet en arkitektoniskt mycket väl genomarbetad anläggning, som – om den får stå kvar utan om- och tillbyggnader – redan inom något decennium kommer att ses som lika konst- och kulturhistoriskt intressant som Konserthuset eller Tändstickspalatset, och ingen kommer då att vilja eller våga röra byggnaderna.
Detta har ingenting att göra med vad någon enskild individ idag uppfattar som ”fult” eller ”vackert”, och det är därför det finns fackförvaltningar som Stadsmuseet, som har till uppgift att göra professionella bedömningar.
Kristina Alvendal säger emellertid att hon inte förstår hur Trygg-Hansahuset kan ges samma klassning som Stockholms slott, och att hon anser att Stadsmuseet härigenom har dömt ut sig själva. Det är ett anmärkningsvärt uttalande på flera sätt. Att Alvendals egen okunnighet om vad Stadsmuseets klassningar innebär och vad de grundas på skulle vara ett relevant argument mot ett bevarande är mycket svårt att se, och det förefaller osannolikt att just Alvendal skulle vara mer lämpad att göra konst- och kulturhistoriska värderingar än Stadsmuseets personal. Att bedöma byggnaders värde handlar inte om personlig smak.
Politiker är inte experter, och de har därför allt att vinna på att lyssna på de sakkunniga som finns inom kommunens förvaltningar, särskilt när de själva inte förstår frågeställningen. Sedan kan de naturligtvis välja att prioritera annat än de kulturhistoriska och arkitektoniska värdena när de fattar beslut om ärendet, till exempel stadens utveckling.
Stad, eller urbanitet, handlar om addition, täthet och föränderlighet, och ju fler olikheter som kan komma nära varandra, ju mer byggnadsvolym som kan skapas, ju fler möjligheter som hålls öppna för framtiden, desto bättre. Arkitektur, eller byggnadskonst, handlar om det motsatta, reduktion, renodling och permanens. Ju mer renodlad och definitiv en byggnad är, ju mindre den förändras, desto bättre. Staden och arkitekturen syftar med nödvändighet till helt olika saker.
I linje med ovanstående resonemang är den valhänt formade tillbyggnad som har föreslagits katastrofal ur ett arkitektoniskt perspektiv, men välkommen utifrån stadens perspektiv. Politikerna är helt enkelt tvungna att välja vad som är viktigast, stad eller arkitektur. Men då måste de först ha förstått frågeställningen. Tyvärr finns det än så länge ingenting som tyder på att Kristina Alvendal har gjort det.
Johan Johansson är arkitekt och var tidigare redaktör för arkitekturtidskriften Mama.
Visningar: 3
Inlägg i den här diskussionen
-
Permalänk Svar från Birgitta Adolfsson hos -
K-märkt 70-talshus splittrar alliansen
Vår nya stadsbild | Del 2
Publicerad SvD: 19 maj 2009, 09.53. Senast ändrad: 25 maj 2009, 14.40
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2918043.svd
Stockholms stadsmuseum ägnar sig åt ”ogenomtänkta” saker. Det menar stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal, M, som flaggar för att Stadsmuseets bedömningar kan nonchaleras framöver. Hennes uttalanden väcker kritik inom den borgerliga alliansen.
Ett stycke brun 1970-talsarkitektur på Kungsholmen i Stockholm har orsakat en spricka i den borgerliga alliansen i Stockholm.
Stadsmuseets antikvarier arbetar, på uppdrag av kommunfullmäktige, med inventeringar av stadens kulturhistoriskt värdefulla bebyggelse. De hus som anses mest värdefulla markeras med blått.
Och nu har Trygg Hansas huvudkontor på Fleminggatan, som samtidigt är föremål för omfattande rivnings- och ombyggnadsplaner, blivit blåklassat.
Enligt museet har anläggningen ”stora arkitekturhistoriska och samhällshistoriska värden”. Men stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal, M, håller inte med.
–Det är inte rimligt att den här typen av byggnation ska ha blåklassning. Jag är övertygad om att en stor del av stockholmarna inte lägger det skyddsvärdet på Trygg Hansa-huset.
Hon har, tillsammans med andra ledamöter i stadsbyggnadsnämnden från M och KD, skrivit ett särskilt uttalande om Stadsmuseet.
”I och med sin blåklassning av Trygg Hansa-huset har Stockholms stadsmuseum med all önskvärd tydlighet visar att deras klassningar degraderats i betydelse. Stadsbyggnadsnämnden kommer att bortse från denna och liknande ogenomtänkta klassningar framgent”, heter det i yttrandet.
–Jag tycker att Stadsmuseet har gjort sig själv en otjänst, säger Kristina Alvendal.
”Trygg Hansa-huset kan på intet sätt motsvara Plan- och bygglagens intentioner om skydd för en byggnad särskilt värdefull ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt”, enligt yttrandet som hon undertecknat.
Kristina Alvendals underkännande av stadens egen expertinstans har orsakat kritik inom den borgerliga alliansen.
Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt, FP säger att det är ovanligt att en hög politiker går ut och sågar stadens sakkunniga.
–Vi har en mängd tjänstemän i Stockholms stad som alla är väldigt kompetenta och duktiga. Det är inte kutym att vi kritiserar våra olika förvaltningar publikt, säger hon och tillägger att hon har fullt förtroende för Stadsmuseets arbete, som hon menar präglas av ”hög integritet”.
–Stadsmuseet har också en lagstyrd verksamhet att ta hänsyn till, säger hon och påpekar att museets bedömningar av kulturhistoriska värden ska hjälpa kommunen att leva upp till plan- och bygglagens krav på bevarande av värdefull bebyggelse.
Stadsmuseets klassningar utgör en del av det kommunala beslutsunderlaget. Kristina Alvendal menar dock att en blåklassning kan fungera som en hämsko.
–Det har visat sig svårt att utveckla blåklassade fastigheter, säger hon.
Samtidigt menar hon att det är viktigt att Stockholm har ett klassningssystem för stadens bebyggelse.
–Vi behöver ett klassningssystem som är gediget och som stockholmarna och vi politiker kan känna respekt för, säger hon och tillägger att hon menar att det är det som är typiskt för Stockholm som förtjänar blåklassning.
–Hela klassningssystemet bygger ju på en vilja att bevara det som vi anser vara skyddsvärt, att bevara det gamla Stockholm. Och då är det viktigt att det också är en byggnation som stockholmarna kopplar till Stockholm.
Tycker du att Trygg Hansa-huset förtjänar någon skyddsklass alls?
–Det är upp till Stadsmuseet att göra den bedömningen. Jag kan bara konstatera att en blåklassning, det är faktiskt inte rimligt.
Har du synpunkter på andra blåklassningar som museet gjort?
–Åhlénshuset kan man också ifrågasätta. Jag tror inte att stockholmarna i gemen har samma respekt för Åhlénshusets utformning som man har för exempelvis slottets.
ELISABET ANDERSSON
08-13 51 72
elisabet.andersson@svd.se -
-
Permalänk Svar från Birgitta Adolfsson hos
-
Ny skyline när Stockholm växer
Publicerad: 1 juni 2009, 06.44. Senast ändrad: 5 juni 2009, 15.15
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2986517.svd
NY VY. Stockholms län förväntas växa med 500000 invånare fram till 2030. Det innebär ett intensivt bostadsbyggande och i Stockholms absoluta mitt planeras en ny stadsdel, Västra city. Den kommer att ge centrala Stockholm ett nytt ansikte.
När Stockholm växer ska även innerstaden förtätas. Bland aktörerna finns exploatörer som vill göra goda affärer, politiker som vurmar för skyskrapor och kritiker som varnar för att innerstadens silhuett spolieras.
Stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal (M) talar om det som ”en levande stadsdel vid Klara sjö”. Andra ser en puckel på innerstaden, med kompakt bebyggelse, som drivs fram av exploateringsintressen.
Inom kort presenteras ett planprogram för den nya stadsdel som ska byggas mitt i Stockholm. Då får allmänhet och remissinstanser för första gången möjlighet att tycka till om stadsdelen Västra city, som planeras längs Klara sjö.
Tanken är att bygga en överdäckning ovanpå spårområdet, och att på denna överdäckning placera en åtta alternativt femton våningar hög bebyggelse. I den första etappen vill Kristina Alvendal dessutom ha en drygt 100 meter hög skyskrapa, som ska bli en pendang till den skyskrapa som planeras på Vasagatan.
Stadsdelen , som bland annat gått under namnet Klara sjöstad, har diskuterats i många år.
–Stockholm utvecklas. Och det här är en resurs som vi behöver ta tillvara för att Stockholm ska kunna utvecklas på ett positivt och hållbart sätt, säger Klas Groth, handläggare på Stockholms stadsbyggnadskontor.
Han tillägger att utbyggnaden kommer att tillföra ”extremt citynära bostäder och kontor” med god tillgång till kollektivtrafik. Samtidigt läggs den nya stadsdelen på en mycket synlig plats, och bebyggelsen kommer att förändra vyerna från bland annat vattnet och Söders höjder.
–Det här är ett stadslandskap som är centralt och lockande för en exploatör. Men det är inte lättbebyggt, säger Olof Hultin, chefredaktör för tidskriften Arkitektur.
Redan idag kan stockholmarna få en aning om vad den nya stadsdelen kan innebära. I praktiken har utbyggnaden redan börjat, i och med uppförandet av byggnader som hotell- och kongressanläggningen Stockholm waterfront.
Stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal har varit tydlig med att hon vill att Västra city ska ha en högre skala än den traditionella stenstaden. Och även om husen inte byggs särskilt höga räknat i antal våningar, så kan de bli höga i stadsbilden.
–I och med att det handlar om en överdäckning så åker ju marknivån upp, konstaterar Klas Groth.
Det nya området planeras av Stockholms stad och statliga Jernhusen, som äger marken i området.
Enligt Stockholms stad och Jernhusen krävs det en rejäl exploatering av marken för att räkna hem projektet, eftersom den skisserade överdäckningen blir kostsam. Jernhusen, som är ett affärsdrivande bolag, har också intresse av att få ut så mycket som möjligt av den centrala marken.
–Jag kan inte säga att jag tycker att det är fel att det byggs där. Men jag tycker att staden måste lägga ett tak för exploateringsgraden, säger Olof Hultin som menar att både Västra city och nya Slussen är exempel på hur ekonomiska kalkyler och intäktsmöjligheter får styra omvandlingen av känsliga miljöer i Stockholm.
Stockholm stad har att värna immateriella värden, som stadsbild och stadssilhuett, och väga dem mot bland annat exploateringsintressen.
Ett exempel där ekonomiska kalkyler fått väga tungt är Stockholm waterfront. I ett sent skede av anläggningens utformning drev exploatören igenom en höjning av byggnaden med drygt fyra meter, med hänvisning till att projektet annars skulle bli omöjligt att räkna hem.
Diskussionen om Västra city kommer bland annat att handla om stadens silhuett och värdet av ny bebyggelse i city. Olof Hultin tycker inte att det är självklart att Stockholm ska satsa på nya bostäder just här.
–Det finns gott om byggbar yta i Stockholm, säger han.
Martin Rörby, sekreterare i Skönhetsrådet, konstaterar att den nya stadsdelen blir en tuff utmaning för stadsplanerare och arkitekter. Han talar dels om hur den nya bebyggelsen kommer att påverka upplevelsen av den traditionella innerstaden, dels om hur området kommer att fungera som stadsmiljö.
–Det finns ju en risk för att husen blir väl höga i förhållande till gatornas bredd, så att det kommer att upplevas som väldigt kompakt och mörkt, säger han och tillägger att planerna för Västra city väcker många frågor om framtidens Stockholm.
–Det finns ju en ekonomisk realitet. Men det finns ju också någon slags brytpunkt där exploateringsgraden blir så hög för att man ska kunna räkna hem ett projekt, så att det blir till förfång för de miljöer man skapar.
ELISABET ANDERSSON
08-13 51 72
elisabet.andersson@svd.se -
© 2012 Created by Patrik S.
Drivs med tekniken bakom
