För en landskapspark med plats för alla
Lockande byggen
Städer formas för att locka till sig internationellt kapital
Stockholm satsar på en stor kongressanläggning mitt i stan, och var och varannan kommun plöjer ner pengar i en ny evenemangsarena. Det pågår en kamp om turister, evenemang och investeringar. Med påkostade byggen försöker städerna öka sin attraktivitet, men kritikerna frågar sig om satsningarna är vad invånarna vill ha.
Peter Lindqvist är glad. När han tittar ut genom fönstret ser han inte bara hur människor och duvor rör sig över ett vardagligt Sergels torg.
Peter Lindqvist ser också hur den höga glasobelisken glittrar i solen, i hjärtat av Stockholm – Capital of Scandinavia. Han ser en stad som blivit ett hett besöksmål, en stad som på senare år kapat åt sig allt fler turister och kongressbesökare.
Nu är det visserligen lågkonjunktur. Affärsresandet minskar, hotellbeläggningen sjunker och turismen ifrågasätts i klimatdebatten.
Men Peter Lindqvist, vd för kommunalägda Stockholm visitors board, är ändå glad och full av tillförsikt.
Och skälen är framför allt två: den stora arena som ska byggas vid Globen, och det stora hotell- och kongresskomplex som byggs vid Stadshuset.
–Vad vi alltid har ropat efter är en större kongressanläggning centralt, säger han och förklarar att anläggningen Stockholm waterfront, med plats för 3000 deltagare, kommer att ge Stockholm ett uppsving som kongresstad.
–Vi tror att vi kommer att få väldigt mycket större företagsmöten och presentationer på Stockholm waterfront. Det blir ganska unikt att man kan ha så pass stora möten mitt i centrala stan. Många av våra konkurrentstäder i Europa har ju sina anläggningar längre ut.
Städer formas allt mer för att locka till sig internationellt kapital, och i den kampen kan en central och rymlig hotell- och kongressanläggning vara ett viktigt dragplåster.
En gång var en huvudstad framför allt centrum för den nationella ekonomin. Idag konkurrerar städer i den globala ekonomin. Det är en ständig tävlan om turister, företagsetableringar, kongresser och evenemang.
Kritikerna menar att städer allt mer planeras som urbana produkter –något som ska marknadsföras inför omvärlden –utan större hänsyn till invånarnas önskemål och behov. De påpekar att mycket pengar och energi läggs på stadskärnorna; det är ju de centrala delarna, snarare än de perifera förorterna, som ska lyftas fram i marknadsföringen.
Samtidigt kan ingen förneka att exempelvis turismen utgör en viktig inkomstkälla.Enbart besöksnäringen i Stockholm omsätter 23 miljarder årligen. Och just kongressdeltagare innebär många sköna slantar för staden.
–Kongressbesökare spenderar pengar. De bor bra, de går ut och äter och de shoppar, konstaterar Peter Lindqvist.
Han för fingertopparna mot varandra, och låter armarna vila mot skrivbordet där han har lite svenskt glas och ett paket cigaretter. På skärmen bakom honom rör sig bokstäverna i den slogan som Stockholms stad lanserade för några år sedan: Stockholm, capital of Scandinavia.
Många stockholmare har skrattat generat åt denna hybrisanstrukna slogan. Å andra sidan tycks marknadsföringen av Stockholm ge resultat: besöksnäringen i staden har ökat med över 40 procent den senaste tioårsperioden.
Detta innebär drygt 17000 årsarbeten i Stockholm, och underlag för bland annat åtskilliga topprestauranger, påpekar Peter Lindqvist.
Själv har Peter Lindqvist jobbat inom besöks- och kongressnäringen i snart 30 år. Han har kunnat se hur politiker, som tidigare varit ointresserade av sådant som turism, gradvis tagit turist- och besöksnäringen på allt större allvar.
–För 15–20 år sedan fanns vi knappast. Då tyckte man att det var bättre att satsa på industrier och tjänstesektor och annat. Men idag råder total politisk enighet om att besöksnäringen är otroligt viktig för Stockholm, säger han och konstaterar att politikerna nu satsar ordentligt på att göra Stockholm till en kongress- och evenemangsstad.
Egentligen är det bara en sak han saknar.
–Jag skulle vilja ha ett landmark. Det är vad Stockholm behöver. Det måste absolut inte vara en operagrej, för det är det så många andra som har. Men en spektakulär byggnad av något slag, säger han med något drömskt i blicken.
Enligt Peter Lindqvist spelar det inte så stor roll vad detta arkitektoniska landmärke ska innehålla.
–Det är pr-värdet som är det viktiga i det hela, konstaterar han.
I kampen mellan städer gäller det att synas i världen för att attrahera kapital och ”rätt” människor. Detta framgår tydligt av den kommunala Framtidsutredningen som presenterades förra året. Byggnader och jippon ska generera uppmärksamhet.
”Stockholm behöver synas mer. Internationella evenemang med lyskraft är viktigt liksom fler landmärken som hjälper till att sätta Stockholm och Sverige på kartan”, heter det i utredningen som är en del av kommunens Vision 2030.
Peter Lindqvist tycker inte att Stockholm har något riktigt spektakulärt utropstecken på gång. Men stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal (M) jobbar i alla fall hårt för att få en skyskrapa på Vasagatan, mitt emot Centralstationen, som hon beskriver som ett nytt och välkomnande landmärke för staden.
För ögonblicket är Peter Lindqvist mer än nöjd med Stockholms nya kongress- och evenemangsanläggningar. Dessa byggen ska inte bara ge Stockholm kapacitet att ta emot evenemang och möten som idag riskerar att hamna någon annan stans –satsningarna ska också signalera att Stockholm är en stad där det händer saker.
Nybyggen är en viktig ingrediens i det varumärkesbyggande som brukar kallas city branding.
–Man måste hela tiden bygga saker. Man kan inte bara sitta med sina gamla lokaler, även om man fräschar upp dem. Är man expansiv så måste man komma med nya grejer, säger Peter Lindqvist och nämner Barcelona, en stad som Stockholm håller fram som förebild i sina framtidsvisioner.
–Se på Barcelona, de byggde ju om staden till OS, och det var en väldigt solig historia. Och sedan fortsatte de att bygga nya stora anläggningar; man kan inte bara slå sig till ro, säger Peter Lindqvist.
Barcelona är staden som ofta lyfts fram som solskensexemplet på city branding: en stad som bytte identitet i samband med OS 1992, en stad som förvandlats från sliten industristad till en av Europas största turist- och kongressdestinationer.
Det har skrivits spaltmeter om Barcelonas förvandlingsnummer. Men alla håller inte med om de rosiga beskrivningarna.
En av dem är Manuel Delgado, professor i antropologi i Barcelona, som forskar om hur människor använder sig av stadens rum. För en tid sedan gav han en svavelosande föreläsning om den så kallade Barcelonamodellen på Arkitekturmuseet i Stockholm.
–För mig är det ett mysterium att någon kan tala om Barcelonamodellen som en positiv modell, sade han när han inledde sitt anförande.
Sedan konstaterade han att många städer försöker upprepa det som skett i Barcelona. Enligt honom handlar det om stadsplanering med betoning på marknadsföring och imageskapande.
Han talade om staden som temapark, staden som källa till vinst. För Manuel Delgado är Barcelona en stad som glatt säljer ut sin mark till internationella så kallade stjärnarkitekter. En stad som ständigt sätter besöksnäringens intressen framför de boendes –exemplifierat bland annat i striden kring en plats i Gamla stan, där barcelonaborna önskade sig en park med lekplats, medan de styrande beslutade att anlägga en parkeringsplats för Picassomuseets besökare.
Enligt Manuel Delgado är just kulturen och kulturturismen ett viktigt och försåtligt inslag i Barcelonamodellen. Kultursatsningar ger glans och prestige åt en stad, samtidigt som de får legitimera rivningar och upprensningar i folkliga kvarter. Manuel Delgados eget hatobjekt är Macba, det stora vita museet för samtidskonst som byggdes i Gamla stan på 1990-talet –ett av många exempel på hur kulturen utnyttjas för brutala stadsomvandlingar när en stad ska hamna på kartan, menar han.
För Manuel Delgado är synen på städer som säljande produkter avskyvärd. För kulturgeografen Anders Lund Hansen, verksam i Lund, väcker utvecklingen en rad frågor om vad det är för sorts städer vi egentligen vill ha.
–Problemet är att många av de traditioner vi haft kring stadsplanering och demokrati hamnar i bakgrunden, säger Anders Lund Hansen som i sin avhandling studerat hur Köpenhamns urbana strategier blivit allt mer businessorienterade. Lite tillspetsat kan man säga att om kapitalet tidigare fick anpassa sig efter staden, så får staden nu anpassa sig efter kapitalet.
I sin forskning använder Anders Lund Hansen begreppet ”space wars”, ursprungligen myntat av sociologen Zygmunt Bauman. Begreppet syftar dels på kriget mellan städer, dels på den kamp som uppstår inom städer mellan invånarnas och investerarnas önskemål.
Men kommer inte satsningarna för att locka kapital och besökare också invånarna till godo?
–Det är klart att de gör, på något sätt, säger Anders Lund Hansen och konstaterar att strategin motiveras med argumentet att pengar ska strömma in till kommunkassan, för att sedan sippra ner till alla och envar.
Många satsningar som syftar till att städer ska bli mer attraktiva i omvärldens ögon kan ju dessutom leda till bättre livsmiljöer för de egna invånarna. Trevliga offentliga platser, mindre biltrafik och välfungerande kollektivtrafik är ofta viktiga komponenter när städer slipar på sin image.
När Stockholm har som ambition att bli ”en evenemangs- och upplevelsestad i världsklass” så kan man ju också se det som att invånarna får ett rikare utbud att välja mellan.
Men Anders Lund Hansen menar att städers satsningar på så kallade megaprojekt –som kan vara allt från kulturfestivaler till stora sportevenemang –till stor del handlar om varumärkesbyggande. Han ser hur städer, genom byggen av arenor och hotell- och kongressfaciliteter, högprioriterar kampen om olika evenemang som kan ge intäkter och en stund i strålkastarljuset.
Samtidigt tycker han att satsningarna väcker frågor om vem staden är till för. Han tar bygget av Stockholm waterfront som exempel – redan namnet antyder att denna anläggning, i ett av stadens absolut bästa lägen, inte i första hand vänder sig till stadens invånare.
–Det är ju inte något som den vanlige stockholmaren kommer att använda dagligdags, säger han och tillägger att anläggningen i första hand är tänkt för penningstarka besökare.
Bygget av Stockholm waterfront har redan retat upp åtskilliga stockholmare som tycker att en allt för stor koloss reser sig invid Stadshuset.
Peter Lindqvist på Stockholm visitors board är medveten om kritiken. Men han vill inte se det som att staden ger bort ett av sina finaste lägen till exploateringsintressen.
–Jag ser det hellre så här: här får Stockholms bästa och mest praktiska läge en ny evenemangsattraktion, säger han och tillägger att även stockholmarna kommer att vara välkomna när Waterfront öppnar 2010.
Han hoppas att de kritiska rösterna tystnar när invånarna inser att byggnaden inte bara ska hysa ”tråkiga konferenser” och cocktailpartyn för kongressdeltagare.
Peter Lindqvist talar om shower och framträdanden, som kan bli en del av Stockholms nya nöjes- och kulturliv.
–Man kommer inte att kunna fylla anläggningen med möten 365 dagar om året, utan det kommer att bli annat också. Så jag hoppas att även stockholmarna ska ta Waterfront till sitt hjärta.
ELISABET ANDERSSON
08-13 51 72
elisabet.andersson@svd.se
LARS PEHRSON
08-13 51 60
lras.pehrson@svd.se
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2794247.svd
Publicerad: 26 april 2009, 08.08. Senast ändrad: 26 april 2009, 10.16
Stockholm satsar på en stor kongressanläggning mitt i stan, och var och varannan kommun plöjer ner pengar i en ny evenemangsarena. Det pågår en kamp om turister, evenemang och investeringar. Med påkostade byggen försöker städerna öka sin attraktivitet, men kritikerna frågar sig om satsningarna är vad invånarna vill ha.
Peter Lindqvist är glad. När han tittar ut genom fönstret ser han inte bara hur människor och duvor rör sig över ett vardagligt Sergels torg.
Peter Lindqvist ser också hur den höga glasobelisken glittrar i solen, i hjärtat av Stockholm – Capital of Scandinavia. Han ser en stad som blivit ett hett besöksmål, en stad som på senare år kapat åt sig allt fler turister och kongressbesökare.
Nu är det visserligen lågkonjunktur. Affärsresandet minskar, hotellbeläggningen sjunker och turismen ifrågasätts i klimatdebatten.
Men Peter Lindqvist, vd för kommunalägda Stockholm visitors board, är ändå glad och full av tillförsikt.
Och skälen är framför allt två: den stora arena som ska byggas vid Globen, och det stora hotell- och kongresskomplex som byggs vid Stadshuset.
–Vad vi alltid har ropat efter är en större kongressanläggning centralt, säger han och förklarar att anläggningen Stockholm waterfront, med plats för 3000 deltagare, kommer att ge Stockholm ett uppsving som kongresstad.
–Vi tror att vi kommer att få väldigt mycket större företagsmöten och presentationer på Stockholm waterfront. Det blir ganska unikt att man kan ha så pass stora möten mitt i centrala stan. Många av våra konkurrentstäder i Europa har ju sina anläggningar längre ut.
Städer formas allt mer för att locka till sig internationellt kapital, och i den kampen kan en central och rymlig hotell- och kongressanläggning vara ett viktigt dragplåster.
En gång var en huvudstad framför allt centrum för den nationella ekonomin. Idag konkurrerar städer i den globala ekonomin. Det är en ständig tävlan om turister, företagsetableringar, kongresser och evenemang.
Kritikerna menar att städer allt mer planeras som urbana produkter –något som ska marknadsföras inför omvärlden –utan större hänsyn till invånarnas önskemål och behov. De påpekar att mycket pengar och energi läggs på stadskärnorna; det är ju de centrala delarna, snarare än de perifera förorterna, som ska lyftas fram i marknadsföringen.
Samtidigt kan ingen förneka att exempelvis turismen utgör en viktig inkomstkälla.Enbart besöksnäringen i Stockholm omsätter 23 miljarder årligen. Och just kongressdeltagare innebär många sköna slantar för staden.
–Kongressbesökare spenderar pengar. De bor bra, de går ut och äter och de shoppar, konstaterar Peter Lindqvist.
Han för fingertopparna mot varandra, och låter armarna vila mot skrivbordet där han har lite svenskt glas och ett paket cigaretter. På skärmen bakom honom rör sig bokstäverna i den slogan som Stockholms stad lanserade för några år sedan: Stockholm, capital of Scandinavia.
Många stockholmare har skrattat generat åt denna hybrisanstrukna slogan. Å andra sidan tycks marknadsföringen av Stockholm ge resultat: besöksnäringen i staden har ökat med över 40 procent den senaste tioårsperioden.
Detta innebär drygt 17000 årsarbeten i Stockholm, och underlag för bland annat åtskilliga topprestauranger, påpekar Peter Lindqvist.
Själv har Peter Lindqvist jobbat inom besöks- och kongressnäringen i snart 30 år. Han har kunnat se hur politiker, som tidigare varit ointresserade av sådant som turism, gradvis tagit turist- och besöksnäringen på allt större allvar.
–För 15–20 år sedan fanns vi knappast. Då tyckte man att det var bättre att satsa på industrier och tjänstesektor och annat. Men idag råder total politisk enighet om att besöksnäringen är otroligt viktig för Stockholm, säger han och konstaterar att politikerna nu satsar ordentligt på att göra Stockholm till en kongress- och evenemangsstad.
Egentligen är det bara en sak han saknar.
–Jag skulle vilja ha ett landmark. Det är vad Stockholm behöver. Det måste absolut inte vara en operagrej, för det är det så många andra som har. Men en spektakulär byggnad av något slag, säger han med något drömskt i blicken.
Enligt Peter Lindqvist spelar det inte så stor roll vad detta arkitektoniska landmärke ska innehålla.
–Det är pr-värdet som är det viktiga i det hela, konstaterar han.
I kampen mellan städer gäller det att synas i världen för att attrahera kapital och ”rätt” människor. Detta framgår tydligt av den kommunala Framtidsutredningen som presenterades förra året. Byggnader och jippon ska generera uppmärksamhet.
”Stockholm behöver synas mer. Internationella evenemang med lyskraft är viktigt liksom fler landmärken som hjälper till att sätta Stockholm och Sverige på kartan”, heter det i utredningen som är en del av kommunens Vision 2030.
Peter Lindqvist tycker inte att Stockholm har något riktigt spektakulärt utropstecken på gång. Men stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal (M) jobbar i alla fall hårt för att få en skyskrapa på Vasagatan, mitt emot Centralstationen, som hon beskriver som ett nytt och välkomnande landmärke för staden.
För ögonblicket är Peter Lindqvist mer än nöjd med Stockholms nya kongress- och evenemangsanläggningar. Dessa byggen ska inte bara ge Stockholm kapacitet att ta emot evenemang och möten som idag riskerar att hamna någon annan stans –satsningarna ska också signalera att Stockholm är en stad där det händer saker.
Nybyggen är en viktig ingrediens i det varumärkesbyggande som brukar kallas city branding.
–Man måste hela tiden bygga saker. Man kan inte bara sitta med sina gamla lokaler, även om man fräschar upp dem. Är man expansiv så måste man komma med nya grejer, säger Peter Lindqvist och nämner Barcelona, en stad som Stockholm håller fram som förebild i sina framtidsvisioner.
–Se på Barcelona, de byggde ju om staden till OS, och det var en väldigt solig historia. Och sedan fortsatte de att bygga nya stora anläggningar; man kan inte bara slå sig till ro, säger Peter Lindqvist.
Barcelona är staden som ofta lyfts fram som solskensexemplet på city branding: en stad som bytte identitet i samband med OS 1992, en stad som förvandlats från sliten industristad till en av Europas största turist- och kongressdestinationer.
Det har skrivits spaltmeter om Barcelonas förvandlingsnummer. Men alla håller inte med om de rosiga beskrivningarna.
En av dem är Manuel Delgado, professor i antropologi i Barcelona, som forskar om hur människor använder sig av stadens rum. För en tid sedan gav han en svavelosande föreläsning om den så kallade Barcelonamodellen på Arkitekturmuseet i Stockholm.
–För mig är det ett mysterium att någon kan tala om Barcelonamodellen som en positiv modell, sade han när han inledde sitt anförande.
Sedan konstaterade han att många städer försöker upprepa det som skett i Barcelona. Enligt honom handlar det om stadsplanering med betoning på marknadsföring och imageskapande.
Han talade om staden som temapark, staden som källa till vinst. För Manuel Delgado är Barcelona en stad som glatt säljer ut sin mark till internationella så kallade stjärnarkitekter. En stad som ständigt sätter besöksnäringens intressen framför de boendes –exemplifierat bland annat i striden kring en plats i Gamla stan, där barcelonaborna önskade sig en park med lekplats, medan de styrande beslutade att anlägga en parkeringsplats för Picassomuseets besökare.
Enligt Manuel Delgado är just kulturen och kulturturismen ett viktigt och försåtligt inslag i Barcelonamodellen. Kultursatsningar ger glans och prestige åt en stad, samtidigt som de får legitimera rivningar och upprensningar i folkliga kvarter. Manuel Delgados eget hatobjekt är Macba, det stora vita museet för samtidskonst som byggdes i Gamla stan på 1990-talet –ett av många exempel på hur kulturen utnyttjas för brutala stadsomvandlingar när en stad ska hamna på kartan, menar han.
För Manuel Delgado är synen på städer som säljande produkter avskyvärd. För kulturgeografen Anders Lund Hansen, verksam i Lund, väcker utvecklingen en rad frågor om vad det är för sorts städer vi egentligen vill ha.
–Problemet är att många av de traditioner vi haft kring stadsplanering och demokrati hamnar i bakgrunden, säger Anders Lund Hansen som i sin avhandling studerat hur Köpenhamns urbana strategier blivit allt mer businessorienterade. Lite tillspetsat kan man säga att om kapitalet tidigare fick anpassa sig efter staden, så får staden nu anpassa sig efter kapitalet.
I sin forskning använder Anders Lund Hansen begreppet ”space wars”, ursprungligen myntat av sociologen Zygmunt Bauman. Begreppet syftar dels på kriget mellan städer, dels på den kamp som uppstår inom städer mellan invånarnas och investerarnas önskemål.
Men kommer inte satsningarna för att locka kapital och besökare också invånarna till godo?
–Det är klart att de gör, på något sätt, säger Anders Lund Hansen och konstaterar att strategin motiveras med argumentet att pengar ska strömma in till kommunkassan, för att sedan sippra ner till alla och envar.
Många satsningar som syftar till att städer ska bli mer attraktiva i omvärldens ögon kan ju dessutom leda till bättre livsmiljöer för de egna invånarna. Trevliga offentliga platser, mindre biltrafik och välfungerande kollektivtrafik är ofta viktiga komponenter när städer slipar på sin image.
När Stockholm har som ambition att bli ”en evenemangs- och upplevelsestad i världsklass” så kan man ju också se det som att invånarna får ett rikare utbud att välja mellan.
Men Anders Lund Hansen menar att städers satsningar på så kallade megaprojekt –som kan vara allt från kulturfestivaler till stora sportevenemang –till stor del handlar om varumärkesbyggande. Han ser hur städer, genom byggen av arenor och hotell- och kongressfaciliteter, högprioriterar kampen om olika evenemang som kan ge intäkter och en stund i strålkastarljuset.
Samtidigt tycker han att satsningarna väcker frågor om vem staden är till för. Han tar bygget av Stockholm waterfront som exempel – redan namnet antyder att denna anläggning, i ett av stadens absolut bästa lägen, inte i första hand vänder sig till stadens invånare.
–Det är ju inte något som den vanlige stockholmaren kommer att använda dagligdags, säger han och tillägger att anläggningen i första hand är tänkt för penningstarka besökare.
Bygget av Stockholm waterfront har redan retat upp åtskilliga stockholmare som tycker att en allt för stor koloss reser sig invid Stadshuset.
Peter Lindqvist på Stockholm visitors board är medveten om kritiken. Men han vill inte se det som att staden ger bort ett av sina finaste lägen till exploateringsintressen.
–Jag ser det hellre så här: här får Stockholms bästa och mest praktiska läge en ny evenemangsattraktion, säger han och tillägger att även stockholmarna kommer att vara välkomna när Waterfront öppnar 2010.
Han hoppas att de kritiska rösterna tystnar när invånarna inser att byggnaden inte bara ska hysa ”tråkiga konferenser” och cocktailpartyn för kongressdeltagare.
Peter Lindqvist talar om shower och framträdanden, som kan bli en del av Stockholms nya nöjes- och kulturliv.
–Man kommer inte att kunna fylla anläggningen med möten 365 dagar om året, utan det kommer att bli annat också. Så jag hoppas att även stockholmarna ska ta Waterfront till sitt hjärta.
ELISABET ANDERSSON
08-13 51 72
elisabet.andersson@svd.se
LARS PEHRSON
08-13 51 60
lras.pehrson@svd.se
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2794247.svd
Publicerad: 26 april 2009, 08.08. Senast ändrad: 26 april 2009, 10.16
Visningar: 4
Inlägg i den här diskussionen
-
Permalänk Svar från Birgitta Adolfsson hos -
Skyskrapeprojekt splittrar politiker
Socialdemokraterna i Stockholm är tveksamma till nästa skyskrapeprojekt i Stockholm. Nu är det oklart om moderaterna kan driva igenom sina planer på ett höghus nära Stadshuset.
Stockholms innerstad har en låg silhuett, där torn och tinnar tydligt träder fram i stadsbilden. Några skyskrapor finns inte. Enligt internationella definitioner klassas hus som skyskrapor först när de är 100 meter höga, och så höga hus finns inte i Stockholms innerstad.
Men när Kristina Alvendal, M, tillträdde som stadsbyggnadsborgarråd i höstas sa hon att det var ”lite förlegat” att låta kyrktornen vara högst i Stockholm.
Och nu planeras två hus som ska vara cirka 100 meter höga i centrala innerstaden.
Den ena skyskrapan ska ligga vid Vasagatan, nära Klara kyrka. Den andra, som kallas Klarabergs torn, ska ligga i den nya stadsdelen Västra city, nära Stadshuset.
Folkpartiet har sagt nej till båda dessa byggen. När det gäller höghuset vid Vasagatan har Moderaterna fått stöd av Kristdemokraterna och Centerpartiet men också av Socialdemokraterna, ett parti som Moderaterna ofta gör upp med i frågor som rör byggande och infrastruktur i Stockholm.
Men det är oklart om M kan räkna med stöd från S för planerna på en skrapa nära Stadshuset.
–Spontant så är jag lite tveksam till att det dyker upp ett torn där. Det känns inte som att det smälter in jättebra där, säger Teres Lindberg, S, vice ordförande i stadsbyggnadsnämnden, som anklagar M för att föra en ”pinnpolitik”.
Idag ska stadsbyggnadsnämnden ta ställning till en så kallad startpromemoria för området Västra city, där höghuset Klarabergs torn är inritat.
Socialdemokraterna säger ja till startpromemorian, men partiet kommer att lägga ett särskilt yttrande om att Stockholms befintliga silhuett bör respekteras.
–Jag tror att man måste vara lite försiktig med stadsbilden här, säger Teres Lindberg och tillägger att redan de byggen som pågår i området kring Stadshuset, med bland annat den stora kongressanläggningen som beslutats i bred politisk enighet, manar till eftertanke.
–Nu börjar man se gestaltningen av kongressanläggningen, och den blir ju väldigt stor.
Samtidigt är Teres Lindberg positiv till en skyskrapa mitt emot Centralstationen.
–Där tycker vi att det faktiskt skulle fungera med ett högt hus. Det kan bli en spännande märkesbyggnad, ett modernt sätt att markera en centralstation.
SvD har frågat samtliga ledamöter i Stockholms kommunfullmäktige vad de tycker om riktigt höga hus i Stockholms stadskärna. Enkäten visar att flera partier, däribland S, är splittrade.
Inom FP, V och MP finns ett utbrett motstånd. Inom M menar förespråkarna bland annat att centrala skyskrapor kan ge Stockholm nya landmärken, och många bostäder på liten yta.
I helgen beslutade Moderaterna, som är det största partiet i Stadshuset, att arbeta fram en så kallad skyskrapebonus. Subventionen kan innebära att staden bjuder på en del av tomträttsavgälden för riktigt höga hus.
–Om vi nu bestämmer att vi ska ha skyskrapor så behöver vi ju skapa incitament för det, säger stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal, M.
Hon tycker att skyskrapor är lämpliga på vissa platser i Stockholms innerstad, och hon menar att Västra city är en del av stadskärnan som tål högre hus.
–Det är väldigt få ställen i stadskärnan där det passar med skyskrapor, och det är framför allt i Västra city. Däremot så passar det inte i Gamla stan.
ELISABET ANDERSSON
08-13 51 72
elisabet.andersson@svd.se
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2889291.svd
Publicerad: 13 maj 2009, 23.01. Senast ändrad: 25 maj 2009, 14.40 -
© 2012 Created by Patrik S.
Drivs med tekniken bakom
