Svd – Ju skojigare gård på dagis desto mer spring och lek

Publicerad i Svd: 14 mars 2005, 05.30. Senast ändrad: 7 november 2007, 14.23

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/ju-skojigare-gard-pa-d...

Publicerad: 14 mars 2005, 05.30. Senast ändrad: 7 november 2007, 14.23

Ny forskning visar att förskolegårdens utformning och storlek starkt påverkar hur mycket barn rör sig. Dagisbarnen fick ha stegmätare som mätte skillnaderna. En lummig och kuperad gård är inte bara rolig, den ger också hälsovinster genom att barnen får lägre doser UV-strålning.

Att små, torftiga förskolegårdar gör att barnen rör mindre på sig än om de har en kuperad gård med buskar, träd och gott om utrymme är inte så överraskande forskningsresultat. Men nu kan forskarna visa hur stora skillnaderna är.

I studien, som ännu inte färdigställts, ingår elva förskolegårdar i Stockholms län, några med stora lummiga och kuperade gårdar och andra med platta och inte särskilt grönskande gårdar. 270 barn i 4-6-årsåldern ingick i undersökningen. De fick ha stegräknare på sig under tolv förskoledagar i maj-juni, både under inne- och utevistelse.
De pojkar som rörde sig mest hade en stor fin gård och tog i snitt 10 800 steg, förutsatt att de var sju timmar på förskolan. Pojkarna som rörde sig minst hade en mindre och tråkigare gård. De tog bara i snitt 5 700 steg under samma tid.
För flickorna var skillnaderna inte lika stora. De som rörde sig mest hade en fin gård och kom upp i 8 800 steg i snitt, medan de som rörde sig minst hade en tråkigare gård och fick ihop 6 300 under förutsättning 
att de var sju timmar på förskolan.

Flera faktorer, till exempel personaltätheten de dagar då mätningarna gjordes, inverkar på resultatet och det får tolkas med försiktighet. Men mönstret är ändå tydligt.
- Kärnan i den här studien är att om miljön är den rätta springer barnen mer och de får inte för mycket sol på sig. Genom att utforma miljön rätt kan man hämta hem en hel del hälsovinster, säger Cecilia Boldemann, projektledare och forskare vid Centrum för folkhälsa vid Stockholms läns landsting.
Studien om förskolebarn kallas Scamper (hoppa och skutta på engelska). Det är ett samarbete mellan bland annat Centrum för folkhälsa vid Stockholms läns landsting, KTH, Lärarhögskolan i Stockholm, Lantbruksuniversitetet i Alnarp och Strålskyddsinstitutet. Förutom stegräkning har man också tittat på hur mycket UV-strålning barnen får.
- Det är helt klart att utformningen av förskolegården har betydelse för hur mycket UV-strålning barnen får. Det är viktigt att det finns tillgång till skugga, säger Ulf Wester, 
strålskyddsinspektör vid Statens strålskyddsinstitut.
Under maj-augusti kan solen vara så stark att det finns skäl att skydda barnen.

Kan man säga att vissa gårdar innebär hälsorisker för barnen?
- Nej, men undersökningen ger underlag för att det är väldigt stora skillnader. I en del extremfall hade man nog velat se att UV-doserna varit lägre. Det ska inte vara så mycket att det kan ge en hudrodnad under en dag.
Förskolebarnens doser i undersökningen ligger på den gränsen, några lite över och några lite under. På förskolegårdarna som ingick i försöket fick barnen mellan 10 och 38 procent av den tillgängliga UV-strålningen under mätperioden. Den gård där barnen fick mest UV-strålning låg öppet och hade lite grönska.
- Bra gårdar utmärker sig genom att ha många träd och buskar, de är kuperade och att det finns utrymme att springa. Den ultimata katastrofen är en platt gård som inte är särskilt stor och där det mesta är i betong, säger Cecilia Boldemann.
Det värsta hon sett var en bild på en dagisgård som 
en förtvivlad pappa i Uddevalla mejlade till henne. Dagisgården bestod av plan asfalt och låg intill en motorväg.

Resultaten kan ge tips när nya förskolegårdar byggs, men att förvandla en platt och solstekt dagisgård till en kuperad och lummig låter sig inte göra så lätt.
- Det är sant, men ibland är det så lite som gör det. En attraktiv och väldigt solutsatt lekställning kan fixas till genom att man planterar ett snabbväxande buskage i rätt vinkel, säger Cecilia Boldemann.
I studien ska man också försöka få en uppfattning om barnen får tillräckligt med rörelse på förskolan eller om det krävs att barnen är ute och rör sig mycket även under sin lediga tid.
Anders Raustorp, idrottslärarutbildare vid Högskolan i Kalmar och doktorand vid Karolinska institutet, har i en avhandling, som läggs fram inom kort, undersökt hur mycket barn i åldern 6-12 år behöver röra sig för att ha goda chanser att stanna på normalvikt. 680 flickor och pojkar i Kalmar län hade stegmätare på sig under fyra vardagar. I studien ingår 
också barn i Australien och USA, totalt 2 000 barn.
Försöket visade att det fanns överviktiga barn som rörde sig mycket och normalviktiga som rörde sig lite, men den stegmängd som optimerade möjligheten att behålla normalvikt var 12 000 steg under ett dygn för flickor 6-12 år och 15 000 steg för pojkar i samma ålder.
Mätmetoden har sina begränsningar, simning och cykling noteras till exempel inte av stegmätaren. Vad barnen äter har inte tagits med. Men Anders Raustorp menar att den ger ett grovt mått på hur mycket rörelse barnen behöver för att hålla normalvikt.
Den visade också på stora skillnader mellan barnen. Några elever gick bara 7 000 steg per dag. I samma klass kunde man hitta elever som samlade ihop 20 000- 22 000 steg på en dag.
- Resultaten från förskolestudien kommer vi att kunna använda för att se i vilken utsträckning förskolan drar sitt strå till stacken när det gäller barns aktivitet. Men än är det för tidigt att uttala sig om det, säger Anders Raustorp.

En enkätundersökning till 100 kommunala förskolor i Stockholm visade att utevistelsen i median var 3,6 timmar en höst- eller vårdag med vackert väder. Vid dåligt väder var barnen ute två timmar. Personalen på förskolor med trista gårdar brukar försöka kompensera genom att göra utflykter, men ibland sätter personalbrist stopp för skogspromenaderna.
Enkätundersökningen visade att förskolorna i Stockholm gjorde en utflykt i veckan. Gårdarna i innerstaden var i snitt 1 200 kvadratmeter och gårdarna i ytterstaden 2 500 kvadratmeter.
På 1970- och 80-talet fanns riktlinjer för hur stora dagisgårdar skulle vara. Socialstyrelsen angav att utomhusmiljön skulle bestå av minst 55 kvadratmeter per plats. Det innebar att en förskola med tre avdelningar och 52 barn skulle ha en gård på 2 860 kvadratmeter, alltså mer än dubbelt så stor som snittet på innerstadsgårdarna i enkätundersökningen.
I dag finns inte några detaljerade riktlinjer för förskolors utemiljö, men i Plan- och bygglagen finns en generell paragraf som reglerar utomhusmiljön för barn. 
Där ställs krav på "tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse på tomten eller på utrymmen i närheten av denna".
Fredrika Mårtensson, miljöpsykolog vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp, har kategoriserat gårdarna i undersökningen. Hon har i flera studier intresserat sig för utomhuslek och bland annat jämfört barns lek på en förskolegård som var en uppvuxen och bitvis förvildad trädgård och en innerstadsgård med lekredskap och lite vegetation.

Leken på "naturgården" präglades av ett koncentrerat lugn i kombination med "en förhöjd spänning och en fysisk och mental rörlighet hos barnen". Leken på innerstadsgården hade en annan rytm, mer stackato.
- Ofta pratar man om att barn kan leka hur det än ser ut, men det stämmer inte när det gäller utelek. Jag menar att utomhus är vitsen med leken just utforskandet av omgivningen.
I sin avhandling Landskapet i leken har hon studerat och videofilmat barns lek på förskolegårdar. Bakgrunden till avhandlingen är att tidigare forskning visar att vuxna minns barndomens utelek bättre än inomhusleken.
- Det har varit min utgångspunkt. Varför blir de minnena så starka? Jag tror att det beror på att utomhusleken är så fysisk. Den vidlyftiga uteleken är ickeverbal, sinnlig och fri.
Att vuxnas utelekminnen är så starka tror Fredrika Mårtensson hänger samman med att de som är vuxna i dag rörde sig ganska fritt tillsammans med andra barn i kvarteren runt bostaden.
- Om man tar ut barn i en väldigt enkel miljö där den här dramatiken inte kan uppstå, är det inte säkert att de får den här starka lekupplevelsen.

Om barn i dag har mindre frihet att leka ute, så har de å andra sidan större frihet att leka inne. Ännu på 70-talet fick mindre än en tredjedel av förskolebarnen använda hela bostaden för lek och inomhusleken bestod mest av stillasittande lekar.
Fredrika Mårtensson konstaterar att det på förskolor finns mer regler för inomhusleken och personalen griper oftare in än när barnen är ute.
- Vuxna i Sverige har en väldig tillit till att utemiljön ger 
barn intressanta lekar. De släpper taget och låter barn själva hitta på, bråka lite mer och slå sig lite mer.
Det tror Fredrika Mårtensson är en förutsättning för den positiva lekupplevelsen.
- För att barn ska komma in i den här typen av lekar med dramatik krävs att det kan uppstå spelrum mellan olika platser och att ytan är tillräckligt stor. Det försöker man ofta kompromissa bort i dag.

ANNA ASKER

anna.asker@svd.se