Om gud skapat någon till sin avbild är hon skalbagge

Tack Marianne för att du pekar med hela handen på Svenska Dagbladets artikel Storstadsnaturen får det trängre från årsskiftet. När jag hörde Alvendal (M) den 28 april trodde jag hon försökte gömma sig bakom chicagosvängarna Nordin (M) och Söderlund (M). Ännu när jag uppmanade henne Sluta vingla! (insändare i lokaltidningen Mitt i Söderort 2009-07-21) inbillade jag mig att hon kände sig en aning obekväm just beträffande Årstafältet. Så inte längre. Borgarrådet nöjer sig inte med obrutna rader upplysta skyltfönster längs trottoarens alla sidor i sin promenadstad. Under marschen dit ska dialogen dränkas av kras från kryp som klacken krossar. Alvendal är beredd att lyssna när hon har något nytt att säga. Hon är värd att tas på allvar. Centrala stadens utvidgning i söderort omfattar inte bara de båda nya stadsutvecklingsområdena Telefonplan och Årstafältet utan även allt från Vinterviken till stadens del av Nackareservatet inklusive Årstaskogen så som jag läser förslaget till ny översiktsplan.
Tack Birgitta för att du sätter fingret på borgarrådets prioritering beträffande biologisk mångfald och bevarandet av arter när Stockholm växer och förtätas. Min kommentar: avståndet mellan stockholmarna och de otrygga skogsområdena med ruttna träd minskar ju mer den täta sammanhängande stenstaden breder ut sig. Lösningen, bort med mångfalden och död åt det omänskliga livet, fyller mig med avsmak. Låt oss läsa Alvendal i direkt anföring från toppen.
"--- Jag tror att framtidens melodi är att ta otillgängliga och otrygga grönområden, som bara blivit över, förädla dem och binda samman stadsdelar. Om man tittar på Stockholm från ovan så ser man hur fantastiskt mycket vatten och grönområden vi har. Man ser också att Stockholm är en stad som inte hänger samman, säger stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal (m) och beskriver sin vision av det framtida Stockholm som en 'promenadstad'.
Hon vill kunna promenera genom tät stadsbebyggelse från Södermalm till Årstafältet och tillbaka till Gullmarsplan. När stadsdelar byggs samman ska staden bli mer levande och trygg. Avståndet ska minska mellan ytterstad och innerstad."
Min kommentar: Årstafältet är synnerligen tillgängligt. Alla som kan gå kan ta sig till fältet med eller utan pendeltåg, tunnelbana, tvärbana, buss, bil, barnvagn, rullator, skidor, skridskor och cykel. Alla som kan gå kan ta klivet in på fältet runt hela periferin förutom den korta biten mellan Huddingevägens övergångsställe och tunnelmynningen. När bron över den sista sträckan trafikdike är på plats har även alla från Enskedehållet maximal åtkomst. Alla som kan gå kan röra sig fritt på fältet förutom den lilla delen avsedd för golf och dammens djupare del.
Årstafältet är synnerligen tryggt. Inga berusade som ska ut på stan när krogarna stänger. Inga kökslådor med stora vassa knivar. Inga snetända narkomaner. Inga firmor som söker ett slagfält. Inga som bryter hastighetbegränsningen.
Söderorts sista stora gärde har inte blivit över men det finns ännu kvar. Det är ingen tillfällighet, ingen försummelse från tidigare epoker att Årstafältet aldrig bebyggts sedan senaste istid. Leran är mäktig. Gårdarna har legat tätt --- strax intill.
Stockholmarnas gällande överenskommelse är att Årstafältet ska utvecklas till en ekologisk landskapspark. Fullfölj detaljplan 93045! Det knyter Östberga närmare Årsta och pendlare i centrala söderort närmare vitt skilda samsande särintressen i hela staden.
Alvendals ovanifrånperspektiv är hennes sätt att se. Många av oss som är kvar med fötterna på jorden vill också kunna se både vatten och grönområden.
Kristina Alvendal, du är alltid välkommen till Årstafältet! Men innan 2016-04-26 vill vi inte se din stad här.

Artikeln Storstadsnaturen får det trängre av Jenny Kallin som publicerades 2008-12-28 och ändrades senast 2009-01-02 kan läsas i sin helhet på www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_2251819.svd