Tolkning av valet med avseende på Landskapsparken

Några tolkngar har redan gjorts på denna sida. Jag vill skjuta in mig på vilka maktförhållanden, som kan påverka parkens öde.
För det första är ju frågan ytterst en rättslig fråga. Lagen säger ju att parken ska byggas.
Sedan är frågan, hur makthavarna tänker bryta mot lagen och om de kan lyckas med detta. Idealt sett ska ju brott mot lagarna beivras, oavsett vem som begår dem - särskilt brott som innebär kränkning av demokratin respektive utövandet av ett slags diktatur (dvs "vi bestämmer, vad lagarna än säger"). Graden av korruption i samhället är å andra sidan av betydelse, då makthavarna i kraft av sin faktiska och informella makt samt sina vänskapsband kan få lagbrottet att negligeras av lagens väktare. Det ska tex. bli intressant att se, hur EU:s rättsvårdande organ kommer att döma Stockholms stad i en annan under året aktuell fråga.

Viktigt för oss, när det gäller hävdandet av demokratin, är att undersöka, i vad mån stadshuspolitikerna redan begått brott, när de börjat initiera en ny detaljplan i strid med den nu gällande. Länsrätten avslog ju t.ex. mitt klagomål i ett tidigare skede, då de ansåg, att det fanns en giltig detaljplan (och inga brott begångna mot denna). Men hur är det nu? är tiden mogen för en ny skrivelse till länsrätten(förvaltningsrätten)?

Hur långt kan vi gå uppåt i svensk rättsskipning?
Och kan EU ta vid, om vi anser något beslut konstitutionsvidrigt? EU:s domstolar torde vara rätt immuna mot svenska myndigheter, då de ju rätt ofta faktiskt fällt dessa i olika mål.

För det andra är frågan, hur valresultatet kommer att påverka hur monolitisk den sittande makten visar sig bli efter valet.
Dels är ju makten potentiellt försvagad i och med förlusten av den egna majoriteten. Dels kan en ev. överenskommelse Alliansen - mp leda till indirekta konsekvenser för Årstafältet, oaaktat att frågan knappast kommer att beröras i sig.

Så långt mina tankar idag.....